Duesnyggast

Jag såg precis ett program på femman, unga mödrar. Handlar om unga tjejer i danmark som antigen ska få eller har fått barn. Och det jag tänker skriva nu gör jag absolut inte för att dömma någon. Var och en bestämmer själva över sina liv och det är så det ska vara. Men jag kan bara inte fatta vad tjejerna tänker/tänkte på. Okej, en av dem var 20 år och det är fortfarande ung men hon var iallafall myndig så hon är väl ett gränsfall + att hon fortfarande höll ihop med barnets pappa och de skulle gifta sig snart. Men en av tjerna var 17 år, ungen var minst ett halvår. Pappan var redan ute ur bilden och hon var dessutom dömd för misshandel.
Jag menar snälla?! Varför skaffar man sig ett barn när man själv är ett barn? Är det för att man tycker att bebisar är söta eller vad handlar det om? Jag tycker också att bebisar är söta, men jag vill kunna vara säker på att jag kan försörja mitt barn utan socialens hjälp. Jag vill ge mina barn en trygg uppväxt och för att göra det krävs en någorlunda ekonomi att luta sig tillbaks på. Jag skulle heller inte vilja offra hela min ungdom. Inte kunna gå ut på helgerna för att träffa mina vänner, inte kunna sticka på en sista minutenresa bara sådär, det finns så mycket som man inte kan göra när man är en mamma eftersom någon annan individ är helt beronde av dej. Jag menar inte att jag aldrig vill ha ett barn, det vill jag. Det är iallafall vad jag känner just nu, men det finns så mycket som jag vill göra innan dess. Skaffa mig en utbildning, ett stadigt jobb, resa, festa osv. Desutom, det kanske allra viktigaste. Jag vill vara hundra procent säker på att den jag skaffar barn med kommer finnas där för mig även efter att barnet är fött, jag vill att den jag skaffar barn med ska vilja ha barnet lika mycket som jag vill, och jag vill att det ska vara någon jag älskar och känner att jag vill leva med resten av mitt liv. Jag menar inte att jag inte är säker på min pojkvän, för det är jag, men vi är fortfarande för unga för att verkligen veta att det kommer vara vi för alltid. Egentligen så kan man aldrig veta något sådant helt säkert, men chansen att man klarar av att hålla ihop är betydligt större om man är 25 år och varit tillsammans i 5, än om man är 15 och han är din första pojkvän någonsin. Jag har aldrig varit gravid, och man kan aldrig veta hur man själv skulle reagera om man blev det. Därför är det kanske desto viktigare att se till att man inte blir gravid från första början. Jag menar med alla preventivmedel vi har idag så kan jag inte förstå varför så många slarvar och chansar.
För om du nu är 15 år och är heeeeelt säker på att det kommer att hålla mellan dig och din kille hela livet så kan ni ju lika gärna vänta tre år tills du är 18, är myndig och har tagit studenten? Eller hur?
Men precis som jag skrev i början så vill jag inte dömma någon. Och jag accepterar att folk väljer att bli unga föräldrar. Det är bara barnen jag tänker på. Det finns redan så många barn som råkar illa ut, och jag menar absolut inte att alla dessa har omyndiga föräldrar. Det finns säkert många unga mammor som klarar mammarollen bättre än många äldre. Men fortfarande, man ska inte ha barn om man själv är ett barn.