Duesnyggast

Har varit och simmat idag igen, tre kilometer precis som förra gången blev det.
När jag kom in där såg jag skyltar att de skulle sända radio därifrån på morgonen och sen såg jag en gubbe som höll på att mixtra med en massa utrustning. Sen efter en stund satt de på hans radiokanal (radio örebro tror jag) inne i simhallen så att man kunde höra vad han sa. Jag hoppades bara att han skulle vara färdig tills jag kom ut så jag skulle slippa undan, men sån tur hade jag naturligtvis inte.

När jag gick ut ur omklädningsrummet så såg jag direkt hur han spände ögonen i mig

Radiogubben: Du! Jag vill prata med dej!
Jag: Men jag vill inte prata med dig.
Radiogubben: Joo, men det här tar bara en kort stund
Jag: Neeee
Radiogubben: Joo
Jag: Nej, jag har bråttom (lögn)
Radiogubben: Detta tar bara en minut
Jag: Men jag har inte en minut (lögn igen)
Radiogubben: Men du får en sån här! (håller fram någon himla plastgrej, ni vet en sån där platta som är typ som en blandning mellan ett pussel och en kub.)
Jag: Men jag vill inte

Och där lyckades jag äntligen ta mig förbi. Han stod liksom och spärrade vägen för mig. Vill jag inte vara med i hans radioprogram så vill jag ju inte. Jag blir ju knappast mer sugen av att han försöker tvinga mig.
Visst det hade väll inte varit så jobbigt för mig att säga några ord i hans mikrofon, men jag kände verkligen inte för det. Jag var blöt, trött och hungrig och var tvungen att handla och tanka innan jag kunde komma hem och äta min frukost. Hade inte den minsta lust att stå och småprata med någon jag inte känner just då.
Och att försöka locka mig med någon löjlig plastleksak med deras logga på? Hallå? Jag är inte 5 år längre...