Duesnyggast

Jag kom precis hem ifrån min favoritfamilj. Alltså det är helt sjukt hur bra jag känner mig hemma där, alltid känner jag mig lika välkommen. Både av dem och av deras tre små flickor. När jag kom så kom barnen springande för att släppa in och hälsa på mig och när de skulle sova så kom de och kramade mig god natt.
Sen satt vi bara och pratade i fyra timmar. När klockan nästan var tolv så kände jag att jag nog var tvungen att åka hem eftersom en av oss skulle upp och jobba i morgon, men om klockan bara inte blivit så mycket hade vi säkert kunnat prata lika länge till minst.

Jag trivs verkligen med dem och jag tycker att det egentligen är en gannska konstig känsla att de två personerna som båda är 18 år äldre än mig och kommer från ett helt annat ursprung som jag dessutom har känt mindre än ett års tid kan ha fått hela mitt förtroende. Vi talar verkligen om allt. Jag kommer på mig själv att berätta saker för dem som inte ens mina närmaste vänner vet om. Jag kan verkligen berätta allting för dem, och jag har heller aldrig behövt ångra någonting som jag har sagt. Det är skönt att det finns såna människor som dem. Det gör jorden till en bättre plats.