Duesnyggast

Vi kom fram till Gbg strax innan 12 på fredagen. Med på tåget var också en tjej som hette Malin. Hon var 23 år,hade jobbat på Max i fyra år och vi kom jättebra överens, vilket såklart gjorde hela vistelsen mycket roligare. Hade det varit någon skitdryg person så hade jag nog längtat hem.

Framme vid Lek&Buslandet fick vi byta om och sen tog kökschefen hand om oss. Hon visade oss runt och drog igenom alla detaljer, visade beställningspärmar, berättade vilka leverantörer som kommer bli aktuella osv. Sen fick vi hjälpa till och jobba i köket. Senare hamnade vi även i kassan, vilket jag tyckte mer om. Där fick man sätta band på alla söta barn och ta betalt av deras föräldrar. Fredagen var ändå ganska lung, med kanske tio kalas.
Klockan åtta stängde stället och vi gick upp och bytte om.

Sen gick vi till ett ställe som hette Ada´s. Att vi gick just dit berodde på att det låg närmast. Vi åt pasta och drack vin, och fast att jag inte fick maten jag beställde så var det riktigt gott.
Egentligen var det ett ganska sunkigt ställe och vi var ganska malplacerade där vi satt vid vårt bord. Övriga gäster var främst äldre män. Bartendern kom ut med 4 shotar från någon mystisk man i baren som vi aldrig ens hälsade på. Undrar om han tyckte att vi var otacksamma? Haha. Sen kom bartendern ut med två shotar till, men dem var från honom själv om jag förstod rätt.
Så fort vi druckit upp dem kände vi att det var dags att gå hem, vi skulle ju trots allt jobba dagen efter.

Eftersom vi bodde i en övernattningslägenhet inne i leklandet så hade vi fått nycklarna överallt. Lite tipsy som vi var så kunde vi förstås inte låta bli att leka. (Platschefen sa redan innan att vi fick det om vi ville) Vulkanen, en stor låtsatsvulkan som man var tvungen att ta sig upp på mha klättergrepp blev den första grejen vi prövade. HELT livsfarlig. Första gången försökte jag klättra upp med strumpor på, vilket resulterade att jag kom halvvägs och sen halkande ned, och gled över 20 klättergrepp på vägen ned. Ajajajaj.
När jag sen lyckades komma upp utan strumpor så skulle man åka den där sjukt branta rutschkanan av stål ned.
Bara det att utan strumpor så brände man typ sönder hälarna. Ajajajaj igen.
Hahaha, men sjuuuuukt kul hade vi iallafall. Jag fattar inte hur barnen klarar att leka i tre timmar. Vi var heeelt döda efter bara en liten stund. Och vi hade blåmärken och brännmärken lite här och där.

På lördagen gick vi upp klockan åtta, och innan öppningen klockan tio hann vi käka varsin kycklingmacka. Så fort dörrarna öppnades så bara vällde det in ungar, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på att det var typ 35 kalas bokade + övriga gäster. Jag och Malin fick gå till varsin kalasvärd och sen var jag med på två barnkalas. Båda i discorummet. Ena barnet hette Jamaly, det tyckte jag var ett ganska fränt namn.

Vid ett-tiden ungefär blev det superstressigt i köket och alla vi som var där fick jobba som bara den. Dessutom så la mjukglassmaskinen av mitt i alltihop.
Tjugo över tre så fick jag springa och byta om för att sen hoppa in i en taxi. Tio i fyra var jag på stationen och tåget stod då på spåret så det var bara att kliva på. Jag var verkligen helt slut då så det var jätteskönt att bara sitta still och slappna av i tre timmar.

De skulle höra av sig till mig måndag eller tisdag och jag antar att de vill ha ett besked från mig då om jag vill jobba hos dem eller inte.




Vulkanen. Mörk bild, jag vet, men så går det när lokalen är nedsläckt.