En gång hade vi en grävling i vårt klassrum.
Det tyckte jag var häftigt. En tam liten grävling som man kunde gosa med, Lillan hette hon. Om jag inte minns fel så hittades hon när hon var superliten (kan tänka mig att hon såg ut som en råtta utan päls), de hade typ att välja mellan att låta henne dö eller ta hand om henne. Och ja ni förstår själva vad som hände. Grävlingen fostrades i en lägenhet. Gick på låda och åt hundmat. Fränt va?
Kommentarer
Trackback